Previous Chapter
HENOCHS BOK, 1901
Contents ~ Foreword ~ 83 Chapter ~ Compare ~ Notes


Next Chapter



Fjärde delen (kap. 83 - 90)

DRÖMSYNERNAS BOK

Drömsynen om syndafloden.

Fjärde delen (kap. 83 - 90)

DRÖMSYNERNAS BOK

Drömsynen om syndafloden.
   

Och nu, min son Metusalah, vill jag visa dig de syner jag såg och berätta dem för dig.
ch nu, min son Metusalah, vill jag visa dig de syner jag sÃ¥g och berätta dem för dig.    

Tvenne syner såg jag, innan jag tog mig hustru, och de likna icke hvarandra. Första gången var det, då jag lärde mig läsa och skrifva; och andra gången, innan jag tog din moder, såg jag en förskräcklig syn, och fördenskull ropade jag till Herren.
2. Tvenne syner sÃ¥g jag, innan jag tog mig hustru, och de likna icke hvarandra. Första gÃ¥ngen var det, dÃ¥ jag lärde mig läsa och skrifva; och andra gÃ¥ngen, innan jag tog din moder, sÃ¥g jag en förskräcklig syn, och fördenskull ropade jag till Herren.    

Jag hade lagt mig till hvila i min farfars, Mahalaleels, hus, och då fick jag se i en syn huru himmelen nedsänktes och krympte samman och föll ned på jorden.
3. Jag hade lagt mig till hvila i min farfars, Mahalaleels, hus, och dÃ¥ fick jag se i en syn huru himmelen nedsänktes och krympte samman och föll ned pÃ¥ jorden.    

Och i det ögonblicket såg jag hur jorden vardt uppslukad i ett stort svalg och hur berg på berg och kullar på kullar sjönko ned och höga träd sletos från sina stammar och nedstörtade och försvunno i djupet.
4. Och i det ögonblicket sÃ¥g jag hur jorden vardt uppslukad i ett stort svalg och hur berg pÃ¥ berg och kullar pÃ¥ kullar sjönko ned och höga träd sletos frÃ¥n sina stammar och nedstörtade och försvunno i djupet.    

Och då begynte jag ofrivilligt att ropa och sade: Förgången är jorden!
5. Och dÃ¥ begynte jag ofrivilligt att ropa och sade: FörgÃ¥ngen är jorden!    

Och min farfar, Mahalaleel, väckte mig, där jag låg bredvid honom, och sade till mig: Hvi ropar du så, min son, och hvi klagar du?
6. Och min farfar, Mahalaleel, väckte mig, där jag lÃ¥g bredvid honom, och sade till mig: Hvi ropar du sÃ¥, min son, och hvi klagar du?    

Då förtalte jag honom den syn jag sett. Och han sade till mig: Förskräckligt är det du skådat, min son, och din drömsyn har afseende på de ännu förborgade straffdomarna öfver syndarna på jorden. Hon måste nedsjunka i djupet och våldsamt förgås.
7. DÃ¥ förtalte jag honom den syn jag sett. Och han sade till mig: Förskräckligt är det du skÃ¥dat, min son, och din drömsyn har afseende pÃ¥ de ännu förborgade straffdomarna öfver syndarna pÃ¥ jorden. Hon mÃ¥ste nedsjunka i djupet och vÃ¥ldsamt förgÃ¥s.    

Och nu, min son, statt upp och anropa härlighetens Herre - ty du förtröstar på honom - att en återstod må blifva kvar och att han icke må förgöra hela jorden.
8. Och nu, min son, statt upp och anropa härlighetens Herre - ty du förtröstar pÃ¥ honom - att en Ã¥terstod mÃ¥ blifva kvar och att han icke mÃ¥ förgöra hela jorden.    

Min son, från himmelen skall allt detta komma öfver henne.
9. Min son, frÃ¥n himmelen skall allt detta komma öfver henne.    

Därefter stod jag upp och bad och anropade och uppskref min bön, för de kommande släktena, och om allt skall jag undervisa dig, min son Metusalah.
10. Därefter stod jag upp och bad och anropade och uppskref min bön, för de kommande släktena, och om allt skall jag undervisa dig, min son Metusalah.    

Och när jag gått ned och trädde ut och höjde min blick mot himmelen och såg hur solen gick upp i öster och månen steg ned i väster och ännu några stjärnor tindrade och såg, att allt var såsom på jordens första dag; då prisade jag domens Herre och lofvade honom, därför att han lät solen framtåga ur österns fönster, så att hon gick upp på himmelens hvalf och höjde sig och nu tillryggalade den väg, som blifvit henne förelagd.
11. Och när jag gÃ¥tt ned och trädde ut och höjde min blick mot himmelen och sÃ¥g hur solen gick upp i öster och mÃ¥nen steg ned i väster och ännu nÃ¥gra stjärnor tindrade och sÃ¥g, att allt var sÃ¥som pÃ¥ jordens första dag; dÃ¥ prisade jag domens Herre och lofvade honom, därför att han lät solen framtÃ¥ga ur österns fönster, sÃ¥ att hon gick upp pÃ¥ himmelens hvalf och höjde sig och nu tillryggalade den väg, som blifvit henne förelagd.    




Previous Chapter

HENOCHS BOK, 1901
83 Chapter

Next Chapter






Enoch the Prophet 1821 | Book of Enoch 1882 | Book of Enoch 1912 | Ethiopian Book of Enoch | Mashafa Henok | Mäshäfä Henok | Propheten Enoch 1826 | Henochs Bok 1901 | Interlinear | Compare | Compare Ge'ez | Search | GuestBook | Biblical Cosmology | Frames | Without frames






The Book of Enoch Interlinear is a part of the Swedish website
BIBELTEMPLET